Solveig Lillemor Östlin, född 16 juni 1940 i Örebro, är en svensk författare och den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige.
Östlin blev gravid som sextonåring och fick dispens att gifta sig trots sin ålder. Hon fick ytterligare ett barn, men maken blev av med arbetet och de förlorade sin tjänstebostad. Östlin började lifta till Stockholm från det lilla samhället i Uppland och blev prostituerad för att kunna försörja familjen och kom att arbeta som servitris på inneklubben Ambassadeur, där hon lärde känna många kända personer. Hon säger sig ha varit betald älskarinna åt justitieminister Lennart Geijer i 10 år. Hon menar dock att hon inte var inblandad i den s.k bordellhärvan, även om hon kände de inblandade, som den s.k bordellmamman Doris Hopp.
Hon greps först för bedrägeriförsök och drogs in i en grupp kriminella i olika sammanhang, vilka fick namnet Rullstolsligan i massmedia, då de under vapenhot fritog en skadad medlem från polisbevakat sjukhus. Hon har annars främst begått upprepade narkotikabrott genom eget bruk, och rymt tre gånger från Anstalten Hinseberg.[1] 2005 utkom hon med den uppmärksammade självbiografiska boken Hinsehäxan, som i januari 2012 sändes som dramatiserad miniserie i två delar på SVT. Hennes rollfigur visar i serien prov på en konstnärstalang, och får i uppdrag att göra några större väggmålningar i fängelset. Efter boken Hinsehäxan har Lillemor Östlin skrivit ytterligare böcker om sina erfarenheter av den svenska kriminalvården och rättssystemet, som hon förhåller sig kritisk till på flera punkter.
http://corruptiosweden.blogspot.se/2012/11/call-girl-mikael-marcimains-doris-hopp.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar