Små falska horungar, oftast döttrar till politiker som slungat sina avkommor in i PARASITERNAS klubb, använder gamla fulknep för att bli kända och få uppmärksamhet. Bedragaren Felicia Ohly är en av dessa falska svin som utnyttjar prostituerade för att få igenom sin agenda, att bli en fullvärdig PARASIT som sin pappa Lars Ohly. Läs horungens artikel nedan... Felicia Ohly bryr sig förstår Ni inte det?
- Felicia Ohly har aldrig och vill inte ge sina pengar till prostituerade för att dem skall slippa tjäna pengar på att sälja sex. Hennes landsförrädare till far har heller ALDRIG hjälp någon genom att skänka sin lön till behövande. Men dom bryr sig... JÄTTEMYCKET!!!
Felicia Ohly svarar Louise Persson om sexköpslagen:
Svenska torskars sexköp ska vara straffbart i hela världen
Publicerad 30 oktober, 2012
SEXKÖPSLAGEN I min generation är det normalt att tycka att män som köper sex är äckliga. Istället för att, som Louise Persson, vilja legalisera att kvinnors kroppar görs till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan utvidga den sexköpslag som redan finns. Svenska medborgare måste kunna dömas även om de köper sex i länder där det inte är straffbart, skriver Felicia Ohly, Ung Vänster.
Louise Persson skriver på SVT Debatt om den svenska sexköpslagstiftningen och varför hon menar att den bör rivas upp. I likhet med andra prostitutionsförespråkare undviker hon genomgående i sin artikel att diskutera prostitution – i stället pratar hon om allt annat mellan himmel och jord.
Men jag är inte intresserad av en kvasidebatt om huruvida Persson skämdes som svensk vid en internationell konferens i Dublin. Om du vill riva upp sexköpslagstiftningen får du vara beredd att ta debatten om prostitutionens vara eller icke vara.
Prostitution finns på grund av de män som köper sex. Det är den efterfrågan, den inställningen som går ut på att ”det är okej för mig att ligga med någon som egentligen inte vill, så länge jag betalar”, som skapar en marknad för prostitution och trafficking. Det är också dessa män som kriminaliseras med den svenska lagstiftningen. Louise Persson påpekar i sin artikel att få döms för sexköp och landar i slutsatsen att sexköpslagstiftningen borde rivas upp.
Det är ett fullständigt upp- och nedvänt resonemang. Det kanske kommer som en överraskning, men sorgligt nog döms män ytterst sällan för sexualiserade våldsbrott mot kvinnor, oavsett om brottet inkluderar betalning eller inte. Det innebär inte att samhället bör sluta lägga skuld på män som köper sex, eller ha en lagstiftning som inte skyddar de prostituerade.
Ett kriminaliserande av männen har också en normerande verkan. Ett av de viktigaste konstaterandena när sexköpslagstiftningen utvärderades var just att betydligt färre män i Sverige numera tycker att det är okej att köpa sex. Jag är uppvuxen i en generation där det är normalt att tycka att ”torskar” är äckliga. De generationer som kommer efter oss kommer förmodligen vara ännu mer främmande för tanken att köpa sex. Det är oerhört positivt, för om vi lyckas minska antalet män som köper sex minskar både prostitution och trafficking och de konsekvenser de för med sig.
När man vänder blicken mot dem som köper sex är det också omöjligt att frikoppla prostitution och trafficking från varandra. Samma efterfrågan som skapar prostitution skapar också trafficking. Där man har legaliserat prostitution har även trafficking ökat.
Att vara i prostitution är inte så problemfritt som prostitutionsförespråkare vill framställa det som. Om man frågar prostituerade – vilket till exempel den amerikanska feministen och psykologiforskaren Melissa Farley har gjort i en undersökning – säger nio av tio att de skulle lämna prostitutionen om det fanns ett alternativ. Två av tre har blivit utsatta för våldtäkt eller misshandel i prostitutionen. Louise Persson skriver att det var tur att sexsäljarorganisationen Rose Alliance fanns representerade på den i hennes artikel välomnämnda Dublin-konferensen, så att hon kunde ta huvudet ur skämskudden åtminstone en gång. Jag har full respekt för att det finns olika upplevelser av att prostituera sig. Och jag förstår att det är skönt för prostitutionsförespråkare att ha någon att hålla i handen – vars rättigheter man kan påstå sig företräda – när all fakta om hur många som tar skada i prostitutionen läggs fram på bordet. Men kom ihåg; det är inte för att de inte finns som offren för prostitutionen inte syns.
Istället för förslag om att legalisera en marknad som gör kvinnors kroppar till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan stärka och utvidga den sexköpslag som redan finns. Den svenska sexköpslagen måste spridas till fler länder – och svenska medborgare måste också kunna dömas om de köper sex i ett land där det ännu inte är straffbart.
En liknande modell finns redan i Norge. Rätten till sin egen kropp ska gälla överallt. Det är orimligt att det ska vara brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma, men inte i Thailand eller i Lettland. Det handlar ytterst om människovärde.
Att legalisera sexköp handlar inte om någon sexuell frigörelse. Det handlar om att möjliggöra en handel där kvinnors kroppars alltid ska finnas tillgängliga på mäns villkor. Det är en syn som är helt och hållet oförenlig med ett jämställt samhälle. Den svenska sexköpslagen är någonting vi ska värna om. Skulden ska läggas där den hör hemma – hos sexköparen.
Louise Persson skriver på SVT Debatt om den svenska sexköpslagstiftningen och varför hon menar att den bör rivas upp. I likhet med andra prostitutionsförespråkare undviker hon genomgående i sin artikel att diskutera prostitution – i stället pratar hon om allt annat mellan himmel och jord.
Men jag är inte intresserad av en kvasidebatt om huruvida Persson skämdes som svensk vid en internationell konferens i Dublin. Om du vill riva upp sexköpslagstiftningen får du vara beredd att ta debatten om prostitutionens vara eller icke vara.
Prostitution finns på grund av de män som köper sex. Det är den efterfrågan, den inställningen som går ut på att ”det är okej för mig att ligga med någon som egentligen inte vill, så länge jag betalar”, som skapar en marknad för prostitution och trafficking. Det är också dessa män som kriminaliseras med den svenska lagstiftningen. Louise Persson påpekar i sin artikel att få döms för sexköp och landar i slutsatsen att sexköpslagstiftningen borde rivas upp.
Det är ett fullständigt upp- och nedvänt resonemang. Det kanske kommer som en överraskning, men sorgligt nog döms män ytterst sällan för sexualiserade våldsbrott mot kvinnor, oavsett om brottet inkluderar betalning eller inte. Det innebär inte att samhället bör sluta lägga skuld på män som köper sex, eller ha en lagstiftning som inte skyddar de prostituerade.
Ett kriminaliserande av männen har också en normerande verkan. Ett av de viktigaste konstaterandena när sexköpslagstiftningen utvärderades var just att betydligt färre män i Sverige numera tycker att det är okej att köpa sex. Jag är uppvuxen i en generation där det är normalt att tycka att ”torskar” är äckliga. De generationer som kommer efter oss kommer förmodligen vara ännu mer främmande för tanken att köpa sex. Det är oerhört positivt, för om vi lyckas minska antalet män som köper sex minskar både prostitution och trafficking och de konsekvenser de för med sig.
När man vänder blicken mot dem som köper sex är det också omöjligt att frikoppla prostitution och trafficking från varandra. Samma efterfrågan som skapar prostitution skapar också trafficking. Där man har legaliserat prostitution har även trafficking ökat.
Att vara i prostitution är inte så problemfritt som prostitutionsförespråkare vill framställa det som. Om man frågar prostituerade – vilket till exempel den amerikanska feministen och psykologiforskaren Melissa Farley har gjort i en undersökning – säger nio av tio att de skulle lämna prostitutionen om det fanns ett alternativ. Två av tre har blivit utsatta för våldtäkt eller misshandel i prostitutionen. Louise Persson skriver att det var tur att sexsäljarorganisationen Rose Alliance fanns representerade på den i hennes artikel välomnämnda Dublin-konferensen, så att hon kunde ta huvudet ur skämskudden åtminstone en gång. Jag har full respekt för att det finns olika upplevelser av att prostituera sig. Och jag förstår att det är skönt för prostitutionsförespråkare att ha någon att hålla i handen – vars rättigheter man kan påstå sig företräda – när all fakta om hur många som tar skada i prostitutionen läggs fram på bordet. Men kom ihåg; det är inte för att de inte finns som offren för prostitutionen inte syns.
Istället för förslag om att legalisera en marknad som gör kvinnors kroppar till handelsvaror borde vi diskutera hur vi kan stärka och utvidga den sexköpslag som redan finns. Den svenska sexköpslagen måste spridas till fler länder – och svenska medborgare måste också kunna dömas om de köper sex i ett land där det ännu inte är straffbart.
En liknande modell finns redan i Norge. Rätten till sin egen kropp ska gälla överallt. Det är orimligt att det ska vara brottsligt att köpa en kvinnas kropp här hemma, men inte i Thailand eller i Lettland. Det handlar ytterst om människovärde.
Att legalisera sexköp handlar inte om någon sexuell frigörelse. Det handlar om att möjliggöra en handel där kvinnors kroppars alltid ska finnas tillgängliga på mäns villkor. Det är en syn som är helt och hållet oförenlig med ett jämställt samhälle. Den svenska sexköpslagen är någonting vi ska värna om. Skulden ska läggas där den hör hemma – hos sexköparen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar